762 KURVOR

För några dagar sedan hoppade jag in i en minivan som tog mig till bergsbyn Pai. Vägen hit från Chiang Mai är fantastiskt vacker och berikas med hela 762 kurvor! Jag vet inte om det är mer chockartat att det är så många kurvor eller faktumet att någon har räknat de…

Nu är egentligen inte den bästa tiden att befinna sig i norr pga att bönderna bränner av sina åkrar inför den kommande säsongen. Det ska tydligen vara olagligt men det är ingen som gör något åt det. Det börjar i februari och då ligger röken verkligen som en slöja över byarna! Nu börjar det tunna ut som tur är och det ser mest ut som en dimma över bergen runtomkring. Ser både mystiskt och vackert ut!

Jag provade igår thaiboxningen på Charn Chai och blev till min stora förvåning lite smått förälskad! Det är mycket folk som tränar där och det är jag i vanliga fall lite allergisk mot. Å andra sidan är det ganska många tränare och de verkar vara skitduktiga hela högen! …Och strikta! Det är dessutom några tjejer som fightas så jag ser fram emot sparringpassen :) Kroppen är totalt slutkörd efter varje pass men det känns så jäkla kul att vara tillbaka!

Grönt te Thai-style med cirka 93% skummad mjölk. Sött och gott!

Pai ska verkligen upplevas på moppe men det är komiskt hur många man ser med bandage efter moppeolyckor! Vägarna är dock väldigt fina och trafiken är lugn så det är väl kurvorna som är luriga?

Som jag saknat en bra solnedgångsplats! Kong Lan är så långt en av mina favoritplatser i Pai :)

När man tror att man klarar huvudstående på en grusbeklädd sluttning hehe #högmod. Fick lite skrapsår på handen och några blåmärken på armen men friskt vågat!

Varje kväll är det marknad med massa god mat och småprylar. Skulle ta en bild på det igår men strömmen gick i hela byn och kom inte tillbaka förens några timmar senare :) Tändes massa ljus!

TILLBAKA I RINGEN

Som den svensk jag är hyser jag en förkärlek till Thailand. Det här är sjätte gången jag tar mig innanför den thailändska gränsen! Min plan för denna visit är kort och koncis: hitta en mysig by i norr och träna thaiboxning.

Igår gick jag på mitt första pass och det var ett kärt återseende! Jag dog såklart och kroppen hade inte helt koll på lemmarna men jag tror nog att tekniken kommer tillbaka ganska snart. Just det gymmet föll mig dock inte i smaken då tränarna kom dit lite bakfulla, inte ok. Jag ska prova lyckan i den lilla bergsbyn Pai till helgen!

Chiang Mai är en ganska stor stad med oändligt många tempel och historia. Det är ett populärt resmål för många och gamla stan (där det mesta händer) är därmed uppbyggd med ett stort utbud hostel, restauranger och små butiker. Trots detta är det en förvånansvärt skön stämning och inte så mycket partaj och galenskap. Höjdpunkten här har dock varit att få hänga med min bästis Luke och hans flickvän Becky :) …och att äta Pad Thai igen!

Beslutsångesten över boende (gick runt och letade efter ett bra rum i timmar!) resulterade i en billig och tom sovsal. Perfekt!

Tempelbesök! Fick dock mer feeling av de hinduistiska templena i Indien. Men de är fina att se på!

Första lunchen i Thailand – Pad Thai! Grabbarna mötte jag på flyget. Utmanar min sociala sida dagligen och ibland resulterar det i riktigt trevliga möten :)

Hehe :)

OMG. Provade Kaow Soi vilket är en typ en nudelsoppa sprängfylld med smak!

Turturduvorna! <3

127 DAGAR I INDIEN

I skrivande stund sitter jag på ett urmysigt café och varvar min fruktsmoothie med en chocholate chip cookie. Caféet är beläget i Chiang Mai i norra Thailand vilket innebär att mitt Indienäventyr är över för denna gång. Kollade över kalendern lite snabbt och fick det till att jag varit i det magiska landet (cirka) 127 dagar . Det är 127 dagar av fantastiska upplevelser, nya vänner, nya insikter, diarré, endel gråt, massa skratt, tvivel, självransakan, lyckorus, obeskrivliga vyer, lite ångest, meditation, maaaaat, ren livsnjutning osv.

*skrivkramp*

Det har varit en utmanande resa på så många plan. Jag tror aldrig att jag har varit så reflekterande och observant på mina egna tankar och känslor tidigare. Indien är ett spirituellt land och det känns som att merparten som reser dit gör det av en djupare anledning än att bara semestra. Jag har definitivt blivit inspirerad och påverkad av de människor jag mött men även av det mina sinnen fått uppleva i form av fantastiska utsikter, smaker och dofter. Tidigt på resan blev jag även introducerad till meditationens värld och min kärlek till denna egenstund har växt stadigt. Jag avslutar varje meditation med att be, inte till någon gud eller universum utan bara till mig själv. För ett tag sedan snubblade jag över Sinnesrobönen och den har fungerat som ett mantra för mig.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

Vet inte helt vad jag vill få fram med detta ordbajsande men jag är bara så otroligt tacksam att jag fick möjlighet gjorde det möjligt att åka på denna resan. Det absolut bästa är att den inte är över än! Thailand, bring it on!

LÅGSÄSONG IN MY HEART

Alltså nattresande är ett klockrent koncept! Bussen från Hampi till Gokarna tog ungefär nio timmar och genererade kanske cirka fyra-fem timmars sömn. Inte pjåkigt! Jag och några brittiska grabbar ankom Kudle beach i Gokarna vid 04.30 och tog ett spontant nattdopp innan vi slumrade på stranden till soluppgången. Fram tills dess att jag trampade barfota i sprillans färsk koskit var det en helt magisk morgon :)

Tack vare lågsäsongen (de flesta restaurangerna och hostel packar ihop i slutet på mars) är det ganska folktomt och så där fantastiskt lugnt som jag älskar! Byn är uppbyggd av en kedja stränder som alla delas av med läckra klippor. Det var en sån frihet att bara promenera upp och ner för klipporna helt solo. Jag och naturen <3 Utsikten som dessutom uppenbarade sig vid varje topp gav hjärteroten ett litet lyckorus och en tacksamhetkänsla spred sig i hela kroppen. Så vackert!

Gokarna verkar vara lite som Goas lillebror. Det är inte riktigt lika exploaterat och inte någon vild festkultur utan mer chill. Vid den sista stranden som heter Paradise beach bor man bara i tält eller hängmatta och maten tillagas av ett gäng påtända indier över öppen eld. Charmigt!

Och lite yoga på det! Annika rekommenderade ett yogaställe här som hålls av en filur som hon träffade på sin första yogakurs för några år sedan. Det var en utmanande Hatha Flow-klass men riktigt skönt att sträcka ut kroppen ordentligt! Fai som yogin hette var jätteduktig :) Jag försökte sen yoga på egen hand en annan dag och det resulterade i cirka 17 sekunders huvudstående och sen la jag mig på golvet och åt kakor.

…Men här sov jag ännu bättre! Detta är nog det mysigaste rummet jag haft hittills <3 Det låg några minuter upp i bergen och var därmed omringat av natur och tystnad. Så fint!

Alltså jag dör lite för att det är så vackert!

Min absoluta favoritstrand Half Moon beach! Gotta love självutlösare :)

EFTER SOLSKEN KOMMER REGN

Sista natten i Hampi bjöds vi på ett busväder Asien-style. Utifrån mina erfarenheter så har Asien en tendens att gå lite all in när det gäller regn. Det är sällan man får en gullig liten regnskur utan oftast öppnar sig himlen som en kran som sen går sönder och inte kan stängas förens några timmar senare. Addera tusentals blixtar och dunder som mycket väl skulle kunna misstolkas som granater. Sen att detta skedde på kvällen när jag var ensam i min lilla hydda och höll på att skita på mig av skräck gjorde inte saken bättre.

Dagen efter var det faktiskt inte riktigt så hett som det varit de tidigare dagarna, kanske bara 33 grader… Inget ont som inte har något gott med sig!

Jag sa hejdå till stenbumlingarna och fick en välsignelse i templet innan jag hoppade på nattbussen till Gokarna.

Möjligen något överbevattnad hostelträdgård. Men hur skönt är det inte att gå barfota i lera? :)

Kokosnötskvinna + son :)

Det finns en flod som delar byn och tidigare kunde man hoppa på en liten sten i mitten för att ta sig till andra sidan. Efter regnet var den lilla stenen obefintlig och man kunde antingen göra som Brandon här…

… Eller spela säkert och vada över tillsammans med alla andra backpackers

Åh vackra Hampi! <3 Det kryllar för övrigt av apor här, särskilt i templena. Sedan Johi blev biten av en på Bali har jag haft väldans respekt för de där rackarna!

BOJKOTTA TEMPELHETSEN

Igår var jag i mina mått mätt ytterst social vilket resulterade i den där snålskjutsen med israelen jag nämnde i förra inlägget men även en random tysk rumskamrat och en vän-vid-första-ögonblicket-tjej. Den sistnämnda heter Maren, en urhärlig och klok madam. Hon gav mig en fin påminnelse om det här med att vi alltid träffar de människor vi är menade att träffa och att man kan ta med sig något från alla möten vi gör här i livet. Även de mindre trevliga fyller ett fack i erfarenhetsbanken. Fint!

Idag vaknade jag upp och kände mig totalt dränerad på energi. Istället för att deppa ihop och googla hemresebiljett valde jag att släppa påhittade måsten och sänka kraven. Jag började med att packa ihop min väska och byta boende för tredje gången på tre dagar. När jag reser själv är det extra viktigt för mig att trivas där jag bor. Tredje gången gillt alltså, det här nya stället är verkligen störtskönt!

Jag fick en högst oplanerad men välbehövlig powernap på restaurangen och sen stoppade jag i mig två glassar och ett ost-naan. Därefter gick jag planlöst runt barfota på de solvärmda klipporna och bara njöt av stillheten, ensamheten och utsikten. Jag bestämde mig för att jag faktiskt inte behöver besöka alla tempel och allt man ”ska” se. Att bara andas lugnt och ta in de här magiska vyerna är precis det jag behöver. Magiska vyer är nästan en underdrift <3

Absolut den bästa masala dosan jag provat! Standardfrukost <3

DON’T WORRY BE HAMPI

Vilket läckert ställe jag har hamnat på! Hampi är ett stenbumlingsparadis utan dess like men med en relativt oklar bakgrund. Det är en väldigt religiös plats och det finns hur många tempel som helst utspridda mellan alla stenar och berg. Jag har utforskat närområdet till fots och häpnas konstant över de coola stenkonstellationerna och fantastiska vyer. Igår stötte jag på en israel som jag fick snålskjuts av till Hanuman-templet och sen kämpade vi oss uppför de 575 trappstegen i typ 35 värmegrader… Vi var som två pölar när vi kom upp på toppen men jisses vilken belöning ögat fick. Wow!

Ni vet när föräldrarna hysteriskt skjuter fram sina barn så de kan få en bild med blekfisen. Passade på att be om en bild jag också :)

Massa te och massa kryddor!

Resterande bilder får tala för sig själva <3